Officiellt heter flygplatsen Chicago O'Hare International Airport, men den här livligt trafikerade flygplatsen kallas ofta bara Chicago eller O'Hare Airport (ORD). Med totalt åtta landningsbanor genomför O'Hare cirka 2 700 flygningar dagligen och rankas nu bland de sex mest trafikerade flygplatserna i världen. O'Hare ligger bara 17 miles (27 km) nordväst om Chicago och betjänar storstadsområdet och är ett viktigt nav för både American och United Airlines samt ett fokus för Spirit Airlines och Polar Air Cargos kommersiella aktiviteter.
Chicagos flygplats breder ut sig över nästan 7 630 hektar mark och erbjuder nonstop- och långdistansflyg till mer än 220 destinationer världen över, från USA till Sydamerika, Europa, Mellanöstern, Asien, Afrika, Karibien och Oceanien.
Det första större flygfältet i Chicago var Municipal Airport som öppnade 1926, men det tog bara några år innan myndigheterna i staden Chicago insåg att den nya flygplatsen inte hade tillräcklig kapacitet och började leta efter en ny och större plats. Innan några beslut kunde fattas hade dock kriget brutit ut i Europa och Amerika hade just gått in i striden. Man valde snabbt en plats som kallades Orchard Place och började omedelbart tillverka Douglas C-54 Skymasters (ett fyrmotorigt transportflygplan) för krigsansträngningarna. Mer än 650 C-54-transportflygplan tillverkades vid fabriken och flögs ut från flygfältet som fick namnet Douglas Airport.
I slutet av andra världskriget upphörde Douglas kontrakt på platsen och flygplanstillverkaren flyttade sin produktion till Kalifornien och flygfältet bytte namn till Orchard Field Airport med flygplatskoden ORD.
Efter all krigsaktivitet hade O'Hare (Orchard Field) sedan en lugn period innan Koreakriget bröt ut 1950, då flygplatsen återigen utsattes för militära insatser. Flygplatsen användes flitigt av det amerikanska flygvapnet och blev en stridsflygbas för den amerikanska 62nd Fighter-Interceptor Squadron. Efter krigsslutet 1953 fortsatte flygvapnet att använda Orchard Field som bas för aktiv tjänst, men när behovet av stridsflygplan minskade hängde flygplatsens framtid på en skör tråd.
Genom god planering (eller ren tur) började den kommersiella verksamheten på Orchard Field att ta fart ordentligt precis när det amerikanska flygvapnet drog sig tillbaka från flygplatsen. Flygplatsen döptes 1949 om till O'Hare Airport för att hedra den amerikanska flottans flygaress Edward O'Hare, och flygplatsens design och utformning var före sin tid. O'Hare Airport ritades av Ralph H. Burke och hade en central terminal som delades upp i anslutna terminaler, underjordiska tankningsmöjligheter, direkt vägförbindelse till terminalerna och en direkt järnvägsförbindelse till centrala Chicago. Dessa faktorer var avgörande för O'Hares snabba tillväxt och framgång och de stora amerikanska och globala flygbolagen började snart flyga till den nystartade flygplatsen.
Det finns fyra terminalbyggnader på O'Hare International Airport (nummer 1, 2, 3 och 5) som innehåller nio hallar som betecknas med bokstäverna B, C, E, F, G, H, K, L och M.
Terminalerna 1, 2 och 3 är sammanlänkade men terminal 5 ligger över en rad taxibanor och nås antingen med skyttelbuss eller med Airport Transit System. Att nå terminal 5 innebär också att man lämnar ett säkerhetsområde och sedan måste gå igenom en annan säkerhetskontroll vid ankomsten.
Det finns två uppsättningar av tre parallella landningsbanor på O'Hare International. På vardera sidan om terminalbyggnaderna finns tre landningsbanor i den norra flygfältsdelen och den andra uppsättningen av tre landningsbanor i den södra flygfältsdelen. Dessutom finns det ytterligare två landningsbanor på flygplatsen (en nordlig och en sydlig), totalt åtta stycken, vilket är flest av alla civila flygfält i världen.
Även om Terminal 5 betraktas som den internationella terminalen på O'Hare Airport är det inte den enda som hanterar internationella flygningar eftersom Terminalerna 1 och 3 också hanterar en begränsad mängd flygtrafik över Stilla havet och Atlanten.
Följande är en guide till vilka flygbolag som använder vilken terminalbyggnad:
United Airlines, All Nippon Airways (ANA), Lufthansa
United Airlines, JetBlue, Delta Airlines, Air Canada
Alaska Airlines, Air Choice One, American Airlines, Spirit Airlines, Iberia, Japan Airlines, Cape Air
Air France, Air India, Aer Lingus, AeroMexico, Air New Zealand, Asiana, Austrian Airlines, British Airways, Cathay Pacific, Copa Airlines, China Eastern Airlines, Emirates, Ethiopian Airlines, EVA Air, Finnair, Etihad Airways, Frontier Airlines, Hainan Airlines, Interjet, IcelandAir, KLM, Korean Air, LOT Polish Airlines, Royal Jordanian, Southwest Airlines, Qatar Airways, Sun Country Airlines, Swiss International, Turkish Airlines, Thai Airways, Volaris Airlines
Det fanns ursprungligen en Terminal 4 men den visade sig vara för trång för att hantera den mängd flyg, passagerare och skyttelbusstjänster som krävdes och ersattes med den förbättrade Terminal 5.
Som man kan förvänta sig på alla amerikanska flygplatser tas säkerhets- och tullkontrollerna på största allvar och det är mycket viktigt att ha all dokumentation i ordning och att se till att bagaget inte innehåller förbjudna föremål. Alla säkerhetskontroller sköts av TSA (Transportation Security Administration) och det finns säkerhetskontroller i var och en av de fyra terminalbyggnaderna.
Amerikanska medborgare passerar vanligtvis säkerhetskontrollen och tullen med minimal fördröjning, men så är inte alltid fallet för utländska medborgare som anländer till USA. Medborgare i länder som omfattas av Visa Waiver Program (VWP) (vilket inkluderar Europa och Storbritannien) måste ha ett giltigt pass som har ESTA-godkännande. ESTA står för Electronic System for Travel Authorization och är ett digitalt visum som är kopplat till ett pass. ESTA-godkännande är obligatoriskt för alla VWP-medborgare som vill resa in i USA men ger inte automatiskt passinnehavaren rätt till inresa eftersom detta beslut fortfarande ligger i händerna på den undersökande tull- och gränsskyddstjänstemannen (CBP).
Flygplatsens tullkontroll finns i Terminal 5 (eftersom det är här internationella flyg anländer) och ankommande resenärer måste hämta eventuellt bagage innan de går vidare till säkerhets- och tulldiskarna. Slumpmässiga kontroller och röntgenundersökningar av bagage är normen och besökare bör vara medvetna om att det kan ta upp till två timmar att passera alla kontroller innan man får lämna flygplatsen.
O'Hare Airport är den första flygplatsen i USA som erbjuder resenärer möjligheten till automatiserad passkontroll (APC ) för att effektivisera och påskynda ankomstprocessen. VWP-medborgare med ett giltigt ESTA-godkänt pass kan gå in i ett självbetjäningsbås i passkontrollområdet där de får fylla i ett kort frågeformulär. Att använda APC-systemet är kostnadsfritt och de personuppgifter som samlas in lagras på ett säkert sätt. När frågeformuläret är ifyllt utfärdas ett kvitto som sedan visas upp för den tjänstgörande CBP-tjänstemannen där det verifieras och resenären får tillstånd att resa in i USA.
På grund av den tidiga planeringen och flygplatsens relativa närhet till Chicago finns det många alternativ för att ta sig till och från O'Hare International Airport, inklusive buss, shuttle, tåg, taxi, biluthyrning och samåkning.
Det finns ett antal reguljära busslinjer samt en särskild flygbuss från Chicago och dess förorter till O'Hare International Airport.
CTA:s (Chicago Transit Authority) Blue Line går 24 timmar om dygnet mellan O'Hare och Forest Park via centrala Chicago.
Det finns gott om taxibilar till och från O'Hare till rimliga priser.
Alla de välkända biluthyrningsföretagen finns i Chicago eller på flygplatsen och passagerare som anländer till O'Hare kan också förboka en reserverad parkeringsplats.
Uber och andra samåkningsföretag kör till och från flygplatsen, men nyanlända rekommenderas att förboka via det aktuella företagets telefonapp.
Eftersom terminal 1 och 3 är sammankopplade är det lätt att ta sig runt till fots, men det är inte möjligt om man ska till terminal 5. Det finns dock en gratis shuttleservice till Terminal 5:s internationella avgångshall som är tillgänglig 24 timmar om dygnet.
Passagerare som lämnar flygplatsen för staden kan använda det lokala järnvägssystemet (Metra) som går in till centrala Chicago eller ta CTA Blue Line direkt in till centrala Chicago. Blue Line-stationen ligger i flygplatsens parkeringsgarage och nås direkt från Terminal 1, 2 eller 3 eller via en skyttelbuss från Terminal 5.
© 2011-2024 USA-ESTA.SE. Alla rättigheter förbehållna.
Vi är inte anslutna till någon regering eller ambassad. Denna webbplats tillhandahåller endast information om U.S. ESTA. Denna webbplats tillhandahåller inga tjänster. Denna webbplats innehåller länkar till tredje parts webbplatser. För ytterligare information, se vår integritetspolicy.