Dallas/Forth Worth International Airport ( DFW), ofta kallad DFW Airport, är den största flygplatsen som betjänar inte bara Dallas-Fort Worth-området utan också hela norra Texas. Det är det största navet för American Airlines och rankas som tredje i världen när det gäller flygplansrörelser och näst mest trafikerade när det gäller passagerarantal.
DFW ligger mitt emellan Dallas och Fort Worth och upptar över 17 000 hektar mark, vilket gör den större än hela ön Manhattan i New York och till USA:s näst största flygplats efter Denver International.
Flygplatsen och det omgivande området anses vara tillräckligt stort för att ha fått ett eget amerikanskt postnummer och har ett eget postkontor och en egen polisstyrka samt brand- och sjukvårdstjänster.
För närvarande erbjuder Dallas/Fort Worth Airport flygningar till 260 destinationer över hela världen och används av 28 flygbolag.
Redan innan staden Dallas öppnade sin egen flygplats föreslog stadsfullmäktige ett joint venture med närliggande Fort Worth för att bygga en flygplats som skulle betjäna båda städerna. Detta förslag avvisades av Fort Worths tjänstemän 1927 med resultatet att varje stad byggde sin egen flygplats som fick namnen Love Field, sex miles från Dallas, och Meacham Field som ligger fem miles norr om Fort Worth.
En gemensam flygplats föreslogs igen 1940 och det nya flygfältet skulle byggas nära staden Arlington, men återigen var myndigheterna i Dallas och Forth Worth oense och planen skrinlades 1942. Efter andra världskrigets slut byggdes en ny flygplats av myndigheterna i Forth Worth och fick namnet Amon Carter Field. År 1953 hade all verksamhet flyttats från Meacham Field till Amon Carter Field, som låg bara 12 miles från Dallas Love Field. År 1960 döptes flygplatsen om till Greater Southwest International Airport, men namnbytet gav inte det kommersiella uppsving man hoppats på eftersom Greater Southwest Airport bara tog emot 1% av all flygtrafik i Texas, medan flygplatsen nära Dallas tog emot nästan 50%.
Idén om en gemensam flygplats dök upp igen på sextiotalet när verksamheten minskade på Greater Southwest och Love Field kämpade för att klara av de krav som ställdes på den. En omröstning genomfördes och Dallas och Forth Worth kom överens om en lämplig plats för en ny flygplats som skulle byggas halvvägs mellan de två städerna.
Den nya platsen köptes 1966 och byggnadsarbetena påbörjades 1969. Den nya flygplatsen fick det provisoriska namnet North Texas Regional Airport och den officiella invigningen ägde rum i september 1973. När den kommersiella trafiken inleddes 1974 hade flygplatsen genomgått ytterligare en namnändring och hette nu Dallas/Fort Worth Regional Airport. Det nuvarande namnet Dallas/Fort Worth International International Airport kom inte förrän 1995 och flygplatsen fick då IATA-koden DFW (International Air Transport Association).
Det finns fem terminaler på Dallas/Fort Worth Airport, betecknade A till E, där Terminal D är den internationella terminalen. Terminalerna A, B, C och E är halvcirkelformade med parkeringsområden inom halvcirkelns armar. Terminal D är ett undantag eftersom den har formen av en rektangel, men även här ligger parkeringsområdet inom rektangelns armar.
International Parkway delar flygplatsen i två delar med terminalerna A, C och E på den östra sidan av vägen och terminalerna B, D och ett stort parkeringsområde på den västra sidan.
Terminalerna A och B ligger mitt emot varandra och är förbundna med en gångväg och detsamma gäller för terminalerna C och D. Terminal E ligger däremot för sig själv och är inte förbunden med någon av de andra terminalerna med en gångväg.
Terminal A är uppdelad i två områden: Öst och Väst. Båda områdena har inchecknings- och bagageutlämningsfaciliteter och är American Airlines huvuddomän.
Terminal B används uteslutande av American Eagle (en regional del av American Airlines).
American Airlines flyger också från terminal C.
Detta är den viktigaste internationella terminalen och används av många av världens största flygbolag.
De flesta amerikanska och kanadensiska flygbolag använder Terminal E, inklusive Delta, JetBlue, Air Canada och Alaska Airlines.
Det är möjligt att ta sig runt flygplatsen till fots, men avstånden kan vara långa och tidskrävande. Dallas/Fort Worth har dock ett utmärkt SkyLink-tåg som avsevärt har minskat allt onödigt gående.
SkyLink är ett automatiserat persontåg som trafikerar airside inom säkerhetsområdet. Systemet har förbindelser till alla fem terminalerna och det tar cirka 18 minuter att ta sig runt hela flygplatsen, medan det längsta avståndet mellan två terminaler tar cirka 9 minuter. Det bör noteras att SkyLink-tjänsterna kan ställas in eller avbrytas vid ogynnsamma väderförhållanden eftersom de körs utomhus mellan terminalerna.
Även om Terminal D är känd som den internationella terminalen på Dallas/Fort Worth är det inte den enda terminalen som har internationella ankomster och avgångar, vilket framgår av följande guide:
Air France, American Airlines,
American Eagle (American Airlines)
American Airlines
Emirates, Qatar Airways, British Airways, AeroMexico Airlines, Volaris Airlines, Interjet, Japan Airlines, Viva Aerobus, American Airlines, Avianca Airlines, Sun Country Airlines, Korean Air, Qantas, Lufthansa
JetBlue, Spirit Airlines, Delta Airlines, American Airlines, Frontier Airlines, Air Canada, United Airlines, Alaska Airlines
Oavsett vilken terminal icke-amerikanska besökare anländer till kommer de att ledas genom det säkra området till immigrations- och tullkontrollerna.
Dallas/Forth Worth International Airport är känd för att ha fler kontrollpunkter än andra stora flygplatser och det finns flera säkerhetskontroller i var och en av terminalerna. Regelbundna besökare till USA kan använda sig av Global Entry som är utformat för att påskynda tullkontrollen efter internationella resor.
Global Entry-programmet drivs av myndigheten Customs and Border Protection (CPB ) och är öppet för amerikanska medborgare, permanent bosatta och medborgare från en specifik lista över länder som inkluderar de europeiska nationerna Tyskland, Holland, Schweiz och Storbritannien. Efter att ha genomgått en intervju och bakgrundskontroll kan medlemmar i Global Entry-programmet använda Global Entry-tullkioskerna som finns på många av USA:s större flygplatser, inklusive Dallas/Fort Worth. Global Entry-medlemmar kan undvika köer genom att använda en av kioskerna som använder ansiktsigenkänning eller programvara för matchning av fingeravtryck för att godkänna medlemmen för inresa till USA.
Oavsett om en besökande utländsk medborgare är medlem i Global Entry-programmet eller inte, måste han eller hon ha ett giltigt pass som har ESTA-godkänts. ESTA står för Electronic System for Travel Authorization och ersätter det gamla pappersvisumsystemet och är tillgängligt för medborgare i länder som ingår i Visa Waiver Program (VWP).
Med hjälp av ett detaljerat frågeformulär, följt av en djupgående bakgrundskontroll, avgör systemet om en sökande ska beviljas ett ESTA och därmed tillåtas resa in i USA eller inte. När ESTA har beviljats kopplas det elektroniskt till den sökandes pass och kommer att synas vid inresekontrollen. Det bör noteras att även om ett ESTA är ett obligatoriskt krav garanterar det inte en rätt till inresa eftersom det slutliga beslutet ligger hos CBP-agenten i tjänst.
Som på alla större amerikanska flygplatser finns det flera alternativ för att ta sig till och från Dallas/Fort Worth International.
Dallas Area Rapid Transit (DART) Route 230 kör mellan flygplatsen och Dallas centrum medan TRE Link-bussar kör från både Dallas och Fort Worth till DFW.
Det finns tre tågoperatörer som trafikerar Dallas/Fort Worth Airport.
DART Orange Line kör sju dagar i veckan från Dallas centrum till Terminal A
TEXRail kör ett pendeltåg från Fort Worth till Terminal B
Trinity Railway Express kör från DFW Airport Station och trafikerar både Dallas och Fort Worth
Det finns gott om taxibilar i Dallas/Fort Worth, liksom de vanliga biluthyrningsföretagen. Restiden med bil till både Dallas och Fort Worth är ca 25 minuter eftersom de två städerna ligger nästan på samma avstånd från flygplatsen.
© 2011-2024 USA-ESTA.SE. Alla rättigheter förbehållna.
Vi är inte anslutna till någon regering eller ambassad. Denna webbplats tillhandahåller endast information om U.S. ESTA. Denna webbplats tillhandahåller inga tjänster. Denna webbplats innehåller länkar till tredje parts webbplatser. För ytterligare information, se vår integritetspolicy.